Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med större våldsamhet. De många suparna hafva endast
tjenat att så mycket lifligare stegra inbillningskraften; den
trolösas alla behag träda fram för hans erinring med ökad
styrka, och
”Hjertat, af ängslan så tungt som ett bly,
Vill från buteljerna fly:”
en af dessa med säker skaldeinstinkt gripna, lika
originella, som genom sin sanning slående, humoristiska bilder.
Lika komisk-elegisk är skildringen af hans slitning
emellan de genom erinran väckta begären och omöjligheten af
deras tillfredsställande — ”den lockande och den nekande
Fröja.” Förtviflad utbrister han: ”Ack, himmel! min sorg
blir nu ny.” Men denna förtviflan upplöses i ett komiskt
vredesutbrott:
”Min Anna Greta, nog
Nog vet du nu väl, på hvem jag pekar:
Fan i dej, så du mig bedrog!”
Kyparen uppmanas att slå i; men dock, under det
uppdraget fullgöres, erinrar sig Fredman, hur föga gagn han
deraf kan hafva, och detta aftvingar honom de i hans mun
ovanliga orden: ”Det är nog!”
Så lemna vi Fredman, visserligen fåfängt i glaset
sökande tröst mot kärlekens besvikna förhoppningar; men
genom denna blandning af känslor, hvaraf han uppröres
— sorg, kärlek, harm, förtviflan och satirisk skämtlusta
— skymtar fram en förmåga att leende höja sig öfver
smärtan, och i denna förmåga ligger ett säkrare botmedel,
än i det kostliga finklet. — Men dermed är icke epistlens
grundstämning utredd, dermed är icke förklaradt, huru
skalden genom denna skildring af en försupen kroggästs
förtviflan öfver en skökas otrohet kan väcka vårt
medlidande och göra ett djupt elegiskt intryck. Detta beror
dels af den vackra melankoliska melodien, dels deraf, att
den känsla, som här så burleskt yttrar sig, icke är en
ljugen; ty hyckleri och förställning äro främmande för
dessa naiva naturbarn. Det är en vrångbild af den sanna
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>