Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan lyfta sig upp till templets spets, hvarigenom
symboliskt antydes det nedtyngande intryck, de på sinnet utöfva.
Evighetens symboler (”kringlor, hjul”) träda oss till mötes
vid hvarje steg, än från de enkla plankor, än från de stolta
marmorvårdar, ”hvilka bepryda våra fäders ben,” och
dermed påminna oss sjelfva om vår egen blifvande hvilostad.
Ja, sjelfva träden ”sorgligt hasta” att fålla sin löf; det är
som ville de i känslan af den dystra sorg, som rufvar
öfver hela platsen, icke längre hålla på den prydnad,
naturen dem förlänat; de låta den falla att hölja den mark,
der de dödas ben hvila så tätt bredvid hvarandra, att
”Minsta blad
Döljer i sitt skygd en hvilostad.”
Öfver samma text som kyrkogården, predikar äfven
det stolta templet. Det står der, liksom allt
mennisko-verk, bygdt på lösan sand (”Templet det hvilar uppå en
sandig mo”), och liksom kyrkogården gömmer det de
dödas aska, med endast den skillnaden, att det är här
”förnäma skuggor, som sammanbo.” Men icke nog dermed,
templets egna öden tala högt om samma förgänglighetens
makt. Askstrålen har engång träffat denna byggnad, hvars
nuvarande prakt liknas vid morgonrodnaden, och störtat
dess gaflar ”i det djup, der Cyclopen viggen svaflar.”
Car-lén anmärker, att tenlplet förstördes icke af ljungeld, utan
af vådeld. Dock hur elden än må hafva uppkommit, kan
man likväl som skalden uti dess utbrytande se ett verk af
högre makter; men besynnerligt är att här, vid fråga om
en icke så aflägsen tilldragelse med ett kristet tempel, se
denna framställd som ett verk af Jofur, äfven om detta
namn icke här skall vara annat än en omskrifning för åskan.
Dunkelt och möjligen endast förklarligt af för Förf. okända
lokala förhållanden är uttrycket: ”i det djup Cyclopen
viggen svaflar.” Men oafsedt detta, är uti denna första
hälft af epistlen oöfverträffligt skildrad den dystra
lokaltonen, och i djupet af vår själ ett vemod väckt, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
