Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komponerat musiken, är, som skalden sjelf yttrat, ”en af
de bästa”l): ett omdöme, hvaruti hvarje läsare skall
obe-tingadt instämma. Äfven i denna epistel föras vi till
kyrkogarden, men icke för att uppskakas af dess hemska
dysterhet, utan för att stilla hängifva oss åt det fridfulla
lugn, som * der herrskar. Här betraktas icke döden som
störaren af lifvets glädje, utan som den vänlige befriaren
från lifvets oro och qval; grafven är den lugna hamnen,
i hvilken vi finna en säker tillflykt undan verldens
stormar. Det milda vemod, som ligger utbredt öfver dessa
betraktelser, framträder också klart i den herrliga
melodien, men detta vemod är icke af känslosam art, utan
manligt och friskt. Anblicken af det liktåg, som bär
grälma-kare Löfbergs hustru till grafven, väcker dessa tankar hos
Fredman, och de äro den öfverlefvande maken egnade.
Men redan tilltalet på franska i första raden — ”Movitz
mon frére!” — utvisar, att hur allvarsamt stämd Fredman
än är, han det oaktadt kan småle, liksom ock hela första
versen röjer en djup känsla, som i mildt svårmod leker
med sitt föremål. Märk, heter det till Movitz; märk hur
vårt skuggelif slutar i dödens mörker, hur lumpen den är,
den jordiska höghet, efter hvilken menniskan sträfvar; i
mullen, som ”den der skofveln” kastar, bytas guld och
purpur till grus och klutar; snart kan den sista stunden vara
kommen, vinkar dig Charon från sin elf, och
dödgräfva-ren vid den öppnade grafven ger dig tecken a), då är det
förbi med all din lefnadsglädje, eller, som orden
skämtande lyda,
”Mer ej din drufva du kryster.”
”Derföre” — d. ä. då man icke vet hur snart man sjelf är
i behof af den sista tjensten — ber Fredman Movitz hjelpa
sig att hvälfva grafstenen öfver den hädangångna systren.
*) Se Carléns upplaga I. 8. 318 not. 2. — *) Att dödgräfvaren
enligt textens ord ”tre gånger” vinkar, syftar förmodligen på de
tre skoflar mull, som kastas på liket, ehuruväl det icke är
dödgräfvaren, utan presten, som kastar dem. Kanske ock att här syftas på
något för förf. obekant bruk vid dåtidens begrafningar.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
