- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
263

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

belägenhet och kommer oss att le öfver denna så
konse-qventa dåraktighet. Men liksom Fredman i dikten
skämtar, fastän han är gripen af den förfärliga anblick, han
har framför ögonen, så är detta leende blandadt med
medlidande och fasa. Dock stannar icke slutintrycket dervid.
Väl träder förgängligheten i sin mest skräckinjagande
gestalt oss här till mötes; men redan det, att den bräckliga
menniskovarelsen kan se henne sorglöst i ögat, väcker tanken
på en makt, som står öfver förgängligheten, och af hvilken
en gnista äfven i den djupaste förnedring kan uppspåras.

Fredmans Epistel n:o 79.

”Charon i luren tutar.”

Svårmodigare än någon af de föregående är denna
dityrambiska dödsfantasi. Här liksom i 24:de epistlen sitter
Fredman på krogen, och liksom han der bjöd kära Mor
på ”’Bruna Dörren” sitt sista farväl, så tager han här
af-sked af Matronorna (krögarmadamerna) och synnerligen
af Möt Maja Myra i Solgränden. Men jemförd med denna
kan 24:de epistlen sägas vara ett glädtigt skämt. Här är
det fullt allvar med dödstanken. Fredman befinner sig i
ett upprördt, öfverspändt tillstånd; alla hans lifsandar äro
högt uppdrifna. Dödssynerna stå med fruktansvärd
klarhet för hans blick, och lidelsefullt söker han att med skämt
och sjelfironi göra sig lös från det intryck, de väcka.
Deraf kommer denna kraftiga, dityrambiska flygt, som
poesien ställvis antager. Melodien, synnerligen dess första
sats, är så gripande och rörande, att den kan locka
åhöraren till tårar; mot slutet mildras något denna dysterhet,
utan att dock förtagas. Sålunda uttalar melodien
lyckligt epistlens karakter, hvars dunkel endast sparsamt
upplyses af infallande ljusglimtar.

På ännu en sak må vi här fästa uppmärksamheten:
det invecklade rimsystemets betydelse för denna epistel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free