- Project Runeberg -  Bellman och Fredmans epistlar. En studie /
271

(1867) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der i glädjeutbrotten. Ja glädjen, såsom den i
slutver-sarna framträder, är endast den konseqvent utdragna
sjelf-bespottelsen.

Märkligt understödjes och uppbäres epistlens
grundton af musiken. Melodien går väl i menuett-takt, men har
i sig något dystert och doft, som gör att tonerna tyckas
arbeta sig fram ur svindel väckande själsdjup. l)e äro ett
uttryck af en namnlös bäfvan, som skakar nienniskosjälen;
i crescendo’t mot slutet tycker man sig höra enstaka ljud
af samvetets domsbasun, mot hvilka ljud de derpå följande
flöjttonerna bilda en underlig kontrast. Synnerligast är i
sista versen musikens verkan oförliknelig.

Så är hela denna epistel en elegi öfver den
Fredman-ska humorn; den åskådliggör, att så djupt kan menniskau
sjunka i sinlig njutning, att humorn förlorar sin befriande
kraft och icke förmår att åter lyfta henne upp.

Vi hafva genomlupit en rik skala af stämningar från
yraste glädje till dystraste förtviflan. Till slut må vi nu
betrakta den epistel, i hvilken man velat finna en den
Bellmanska poesiens ironi öfver sig sjelf.

Om denna epistel yttrar Atterbom: ”Hvad vi der se,
”är skenbart en ironi öfver den arme bröllopspoeten Wetz;
”men i djupet är det en Poesiens ironi öfver sig sjelf;
”eller åtminstone öfver hela den incarnation, som hon
an-”tagit i egenskap af Bellmans”f). Hvad Atterbom här
efter romantikernas språkbruk benämner ironi är i sjelfva
verket intet annat än det sjelfförlöjligande, som alltid
ingår uti den humoristiska verldsuppfattningen. Då
humoristen ler åt det narraktiga, undantager han icke sig sjelf

*) Atterbom s. o. 8. 108.

Fredmans Kpistel nso 14.

”Hör, J Orphei drängar.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgbellman/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free