Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 INTRYCK AF ROM.
ren liar en omfattning af granit, och under attikan
upptäcker man en ståtlig jonisk gesims.
Men om man från balkongen i skulpturgalleriet
på Vatikanen eller en eftermiddag från Monte Pincio
betraktar den eviga staden, skådar utöfver dessa
massor af byggnader, böjande och sänkande sig som
vågorna i ett oroligt haf, och ur hvilka oräkneliga torn
och kupoler uppstiga, under det här och der från en
kulle cypresserna skjuta sina spetsar upp mot skyn
eller en ensam pinie majestätiskt utbreder sin
solskärms-lika krona; ser S:t Petersdomen i hela dess
ofantliga storhet och i bakgrunden Albaner-bergen,
snöbetäckta och i rika färgskiftningar brytande
solljuset, samt öfver det bela denna egendomliga,
violetta, för målarekonsten oefterhärmliga teinte, — då
är man färdig att utropa, att Kom är en bland de
skönaste städer på jorden. Men skönare än den
skönaste förefaller Rom, då man i sjelfva solnedgången
ser det från höjden vid S:t Pietro in Montorio.
Staden ligger utbredd för blicken som ett panorama,
infattningen utgöres af Albaner- och Sabiner-bergen samt
till venster det mot himlen fint sig aftecknande
So-racte. På denna tafla kastar solen sina sista strålar.
Fönstren gnistra i skenet, kyrkor, palatser och hus
glänsa som vore de af marmor, och öfver
bergstopparna lägra sig blå, guldgula och rosenröda skyar.
Den härliga synen varar dock endast ett par
minuter; fort sjunker solen ned — och taflan blir en an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
