Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ ROMS GATOR.
71
kappan, och på hufvudet satt den bredskyggiga,
låg-kulliga röda hatten. Han återvände från en
promenad i vagn på Monte Pincio och lät nu vagnen köra
efter sig; några förnäma andliga utgjorde hans
uppvaktning och på ömse sidor var han eskorterad af
ett led dragoner och derutanför ett led gendarmer.
Jag tog ögonblickligen af min hatt och skyndade mig
åt sidan in bland en flock arbetare. En af dessa
störtade fram, kastade sig på knä och ropade:
’Ev-viva Pio Nono!"; men mina båda grannar stodo
gapande af förvåning, med hattarna på hufvudet,
hvilket föranledde en förbigående gendarm att helt
gemytligt lyfta båda deras hattar af och kasta dem på
gatan. Jag var glad öfver att icke min hatt behöfde
göra sällskap. Snart blef dock trängseln så stor, att
påfven befallde fram sin vagn. Då ban steg in i den,
ropades lefve för påfven ocli conciliet; han utdelade
välsignelsen och for.
Med skäl kunde romarna ropa ett lefve för
conciliet; ty stora voro de summor, som inHöto genom
dessa prelater och främlingar, som då vistades der,
och dertill kommo frivilliga gåfvor, hvilka ingingo
från bela den katolska verlden till bestridande af
kostnaderna för conciliet, och för hvilka "L’Unita
Cat-tolica" nummer efter nummer redogjorde. Rom är af
gammalt vant att lefva på den öfriga verlden. Det
kunde vara eget nog att ur nationalekonomisk
synpunkt anställa en jemförelse emellan de gamla ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
