Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
PÅ OSTKUSTEN AF SICILIEN.
toresk, med dess af de tre portarna genombrutna
fondmur, prydd af kolonner, nicher och altaren.
Vi företogo en dag en fotvandring upp till 31ola;
vägen eller rättare stigen öppnade för oss alltjemt
tjusande utsigter. Vid ankomsten gingo vi in i en
osteria, torftig ocli smutsig, som vanligt; värden var
icke hemma, men hans son, en bildskön nittonårig
yngling, satte fram vin och frukter, och på vår
begäran tog han ned sin guitarr från den sotiga
väggen och lät den ena sången aflösa den andra, under
det vi behagligt njöto af det milda sicilianska vinet.
Det var naturligtvis helst erotiska sånger, vår unga
Ganymedes sjöng; men äfven en och annan dikt, i
hvilken folksatiren gifvit sig luft, fingo vi höra. Så
sjöng han en visa, i hvilken invånarna i de forna
italienska länderna förlöjligades. Huru älskade
pie-montesarna äro i södern, synes af följande versrader:
"Se ne viene un piemont,ese,
Senza aver’ nessuno tornese,
Aspro e fiero come un bue" m. m.
(Kommer en piemontesare, utan en skilling i
fickan, sträf och stursk som en oxe).
En annan del af sällskapet gjorde, ridande på
åsnor, samma tur några timmar senare, men råkade
ut för äfventyr af helt annan art. Då de besökte
Taorminas kastell, kom en bonde, som sade sig vara
ägare till platsen, ocli begärde betalning för det de
passerat öfver hans mark; en af de resande gaf ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
