Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
EN RESANDE.
vill anföra ett enda exempel af de många. Han hade
gjort en resa till Neapel ocli Pompeji, och, derifrån
återkommen till Rom, medförde han en neapolitansk
sedel på 20 frcs. Då han gick att hos en växlare
utbyta denna mot romerskt mynt och betalt provision,
gaf honom växlaren en påflig sedel på samma summa;
men Jensen, som ville hafva tvenne tiofrancs-sedlar,
förde sedeln tillbaka och sade: "due cinque, due
cinque!", hvilket efter hans mening skulle betyda: "två
tior." Växlaren såg förvånad på honom, men då han
fortfor att upprepa sitt: "due cinque", gaf han honom,
rigtigt nog, hvad han begärde, eller två sedlar på fem
frcs hvardera. Jensen stoppade dem belåten i fickan
och gick. Först en timme derefter, då han öfverräknade
sin kassa och fann, att den på förunderligt sätt smält
ihop, gick ett ljus upp för honom: cinque betydde
fem, och icke tio! Man hade narrat honom på 10 francs.
Han stod likväl icke till att öfvertala att gå tillbaka
till växlaren. Skälet dertill låg dock icke i någon
falsk blygsel, utan hade möjligen ett ädlare motiv,
till hvilket man af efterföljande lilla tilldragelse torde
äga rätt att sluta.
På kaféerna i Rom gifves clet vissa
frimurarhem-ligheter, som man har godt af att känna, om man
vill undvika att betala mer än tillbörligt. Så har man
t. ex. på Café Borna att vid begärande af sin
eftermiddagskopp tillägga ordet "semplice", derest man
icke för denna vill betala 10 centimer mer; skillna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
