Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
DÄGEN EFTER ETT STÖPGILLE.
ännu mera intagande. Federigo och hans vän gingo
öfver till den sida af fartyget, der grefven satt, för
att bättre kunna njuta af denna syn; de uttalade högt
sin förtjusning, och Federigo gjorde öfver dess skönhet
en allmän, vädjande anmärkning, hvilken grefven, om
han så velat, kunnat upptaga, men hvilken han i stället
besvarade med en blick af förvåning öfver främlingens
närgångenhet. Federigo var dock nöjd, emedan ban i
dottrens blickar tyckt sig läsa mera sympati.
Emellertid satte sig ångbåten i rörelse. Det högt
yrande skummet hade icke skrämt någon af
passagerarna. Hafvet tycktes icke oroligt, så långt ögat kunde
nå; väl gick det i vågor, men på dessas spetsar
syntes inga hvita kammar. Men knappt hade man
hunnit till hamnmynningen, förr än en väldig våg tog
båten fatt, lyftade den upp och kastade den på sidan;
sakta reste den sig, men endast för att nästa
ögonblick famnas af en ny våg, som behandlade den på
samma obesvärade manér. Dessa våldsamma rörelser
kommo för de flesta af passagerarna alldeles
oförmodadt; också framställde akterdäcket inom en
handvändning en scen af gränslös förvirring. Flera af de
stående föllo omkull, och af de sittande gledo många
ned på däck, der de förblefvo, klamrande sig fast vid
soffornas ben och säten. Från flera håll hördes rop
på hjelp och vatten. Bland de mest plågade var
grefven; ban måste ned och söka sig upp en koj.
Dottren, som ban önskade skulle vara honom följaktig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
