Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
DÄGEN EFTER ETT STÖPGILLE.
och kände sig nästan som en bättre menniska, hvar
gång ban skyldrat för deras rödlackerade vagnar. Ja,
han sträckte denna vördnad ända ned till presterna,
med hvilka han dock stod i mera personlig beröring;
iakttagelsegåfva var nämligen icke hans starkaste sida.
Han hade icke blifvit soldat af blodtörst, han älskade
alldeles icke att se blod flyta, och under
Mentana-affären hade ban varit sjuk; han hade endast af nit
för religionen fattat musköten, och den medalj, han
bar på sitt bröst, hade ban icke fått för sin
tapper-het, utan för sin fromhet. Minst två gånger om
dagen förrättade ban sin andakt i kyrkan och gick
stundom äfven till bikt. Giuseppe, som nyss fyllt
20 år, skulle öfver allt hafva gått och gällt för att
vara en vacker gosse, och detta med skäl. Men
ingenstädes skulle man tagit honom för ett "godt
hufvud." Sanningen att säga, var ban mindre
skarpsin-ning, än lättrogen, och hade mera godmodighet än
förstånd. Utom en nödtorftig religionskunskap
omfattade hans vetande endast några helgonlegender;
deraf bestämdes äfven måttet af hans geografiska
och historiska insigter. Visserligen hade han reda på,
att Rom låg i Italien, men utom Italien kände ban
intet annat land än det heliga landet, och knappast
visste ban, att det utom Rom fans någon annan stad,
än Jerusalem. Denna stad med dess dyrbara minnen
stod alltid för lians inbillning i de mest lockande
färger, och då han engång hört en munk predika om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
