Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA STUD1KR.
251
tydligen grekernas begrepp om dess skönhet ett belt
annat än vårt; hufvud, nacke, bröst, ben äro på de
genom konsten framställda grekiska annorlunda bildade
än på våra hästar. De romerska hästarna återigen, om de
jemföras med grekernas, framför allt med
Parthenons-hästarna, äro vida råare och mindre liftull t genomförda,
men förträffliga i rörelsen. Så är förhållandet med den
häst. som bär Marcus Aurelius, på Capitolium. Michel
Angelo brukade, säga, att denna häst blott behöfde
sätta ned den upplyftade foten på marken, för att
man skulle tro, att den var lefvande; men med detta
rörelsens lif förenar den en så klumpig formbildning,
att man påfunnit den förklaring, det den skulle vara
en trogen porträttbild af kejsarens stridshäst, hvilken
i sådant fall varit, efter vårt begrepp, allt annat än
vacker.
Medeltiden betraktade djuret som indraget med
uti det stora försoningsundret: äfven kreaturen
suckade efter förlossning. Endast ur denna synpunkt
uppfattades det, hvarför också denna tid var ytterst
svag i djurframställning; ’äfven en Rafael," säger
Vischer, hvars åsigt vi här framställt, "har ännu föga
djurform-sinne och gör sämre hästar än till och med
de ålderdomligt hårdt tecknade i de gamla etruskiska
grafvarna." (Æsth. § 151).
Om än detta omdöme är väl strängt, så kan gerna
medgifvas, att Rafael icke fäst uppmärksamhet vid
hästens egendomliga plastiska skönhet. Men ban har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
