Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- OCKELBOVERKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På motsatta sidan af stenen läses:
»Sven Cederström, född 1692, död 1767.
Thomas Cederström, född 1722, död 1770.
Bägge hofmarskalkar och riddare, ägare af
Wij sätesgård och järnbruken i Okelbo.»
Från biskopinnan Bröms, som hon
kallas i alla handlingar, öfvergingo
Ockelboverken i ätten Cederströms
ego. Genom salubref den 16 september
1793, blef kanslirådet grefve Mårten
Bunge, egare till godsen, men då
han nödgades afträda sin egendom
till konkurs, kommo de, genom salubref
af konkursmassans godemän, den
3 augusti 1816 i ekonomie-direktören
J. A. Åbergs ego.
Denne Åberg var född i Kristianstad
den 6 april 1761 och afled å Wij
gård den 29 november 1826. Han
var gift med Catharina Sophia Krook
och hade samman med henne barnen:
H. T. Åberg, död utomlands i yngre
år, Johanna Sophia Wilhelmina, död
1826, gift med brukspatron C. R. Roth,
samt J. A. S. Åberg, född den 9 april
1816 och död den 12 maj 1885. Med
den sistnämde utdog ätten Åberg på
manssidan. Han var emellertid
ensam egare af verken, men då han ej
var sinnesnormal, förblef han hela
tiden under förmyndare. Arfvingarne
efter honom sålde den 6 juli 1887
alla Ockelboverken till Kopparbergs—Hofors
bolag för en summa af 4½
millioner kronor.
*
Att verksegarne varit angelägna
om att skydda sig mot konkurrens,
framgår bland annat deraf, att de,
genom kontrakter af den 24 juni 1744,
17 oktober och 20 november 1759,
bundit grufletarne Olof Holmberg,
Mats Ersson och den sistnämdes
söner, Erik och Anders, “att upplåta
uppfinnarerätten till alla de grufvor,
de inom Ockelbo kunde uppfinna“.
Å Vintjerns grufva, belägen 1¼ mil
norr om Svärdsjö kyrka, erhöll Olof
Andersson i Gräsbacka mutsedel den
2 dec. 1725 och i en förbindelse till
honom af den 14 nov. samma år
heter det, att uppfinnaren skulle
ihågkommas med “skälig nöjaktighet, så
framt Herren Gud verket välsignar“.
Denne Olof Andersson synes dock
varit mindre pålitlig, ty han sålde
den 9 april 1730 till sekreteraren
Wolthersson halfparten af sin påstådde
¼ i Vintjerns grufva och transporterade
äfven samma på Falu bergslag,
sedan han dock öfverlemnat all
sin rätt i grufvan till biskopinnan
Bröms, mot det att han erhöll ett
hemman om 5 öresland, 15 kappland
i Lingbo.
Tvist uppstod och inlagor inlemnades
från alla parter till bergsrätten
i Falun och bergskollegium, som den
13 mars 1732, helt egendomligt
förklarade, “att Olof Andersson får tvenne
silfverbägare om 18¾ lod, 10 dal.
silfmynt och några andra förmåner,
men om den fordrade ¼ i grufvan vill
kollegium höra intressenterne.“
Den 9 dec. 1744 kom en
öfverenskommelse till stånd mellan
intressenterne i grufvan, hvilken
öfverenskommelse dock bröts af flere och
vållade åtskilliga konflikter till dess
bergmästaren Lundström den 16 juni 1779
uppgjorde bolagsregler, “hvarefter
vederbörande grufegare, arbetare och
betjenare hade sig att rätta“.
Dessutom egde verken helt eller
andelar i Fallås-, Sol-, Storgrops-, Sjö- och
Sveds-, Kroksjö-, Kärn- och
Gnagsta-grufvorna, alla i Svärdsjö; Viks
grufva i Garpenberg; Gustaf Adolphs
Stoll-, Götske-, Tysk-, Svädjeängs-grufvorna
i Torsåker; Åbro grufvor
i Ockelbo; Högbo grufva; Gräsgrufvan
i Bitsberget jemte grufveförsök
vid Räkaklitt, Loberget, Loftsberget
och Ljuskärsberget i Ofvanåker;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lgockelbo/0004.html
