Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wij egendom och bruk
- Vägen från Wij till Åmots bruk
- Åmots herrgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landshöfdingeembetet att hos fiskerskapet
i Gefle få köpa strömming för
brukens behof, hvilken ansökan också
bifölls den 7 oktober 1718.
Ej långt från herrgården ligger
Wij stångjernssmedja och valsverk.
Den 26 juni 1797 lemnade
bergskollegium privilegium på anläggande af
ett manufakturverk och den 1
november 1804 bifall till anläggande af
stångjernssmide vid Wij. Valsverket, som
numera ensamt drifves, pådrogs först
år 1885. Verket drifves med
vattenkraft. Tillverkningen uppgår till
omkring tre millioner kilogram, men kan,
vid bättre konjunkturer, betydligt
uppdrifvas.
Innan vi lemna det så angenäma
stället, vilja vi uttala ett varmt tack
till vårt värdfolk, fru och hr
Lundberg, för all visad välvilja och för
det glada, uppfriskande umgänget.
Vägen från Wij till
Åmots bruk,
dit vår resa nu gäller, leder upp efter
Testeboån genom en uppodlad,
bördig och under den första milen rikt
bebygd och särdeles naturskön trakt.
Den påminte om den kära
fädernebygden, Södermanland, “landet det
herrliga rika“, ej ens de der så ofta
förekommande landsvägsgrindarne
saknades. Ej under då, att tankarne
flögo dit bort och dröjde vid länge
sedan flydda, soliga barndomsdagar.
De skulle också snart vakna till ännu
varmare lif.
Den hurtige körsvennen och den
raska hästen, sända af vännen
Edlund, förvaltare vid Åmot, för att
hemta oss vid Wij, gjorde den 2 mil
långa vägen helt kort. Vi foro förbi
några qvarnar, Strömborgs lilla
gjuteri, många gårdar, tillhörande dels
Ockelboverken och dels sjelfegande
bönder, och voro snart vid
Gnupberget, vid hvars fot landsvägen är
belägen.
Landskapet öppnade sig åter, efter
det vi färdats ett helt kort stycke
genom doftande gran- och furuskog,
till en med rik löfskog klädd dal,
der Testeboån smög sig och
skymtade fram mellan det täta löfverket.
En half timme till och vi voro
framme vid
Åmots herrgård,
hjertligt helsade och mottagna af hr
Edlund och hans familj.
Vi kunde ej annat än stanna der
på den höga trappan, som leder upp
till bostadens veranda, för att låta
blicken hvila på den intagande taflan
ned åt ån och öfver den skuggiga,
vackra trädgården. Hvad var det,
som så plötsligt trängde sig in,
värmde hjertat och för några ögonblick
skymde för ögat? ... Det var vår
första barndoms hem, trädgården dit
ned mot Täckhammars qvarnar vid
Nyköpingsån, som, likt en hägring,
skimrade för den tjusta blicken.
Om vi försökte oss på en
beskrifning, skulle det egna intrycket allt
för mycket störas, och dessutom vilja
vi behålla det för oss sjelfva.
Vi vilja endast nämna, att utsigten
från husets öfra veranda var mera
storslagen, infattad, som den var, af de
höga bergen Söndagsåsen och Latåsen,
gemensamt äfven kallade
Jungfrubrösten, samt Kämpbo och Qvarnåsen.
Kölsjöån sammanflyter här i en
bassin ofvan Smedjedammen med
Testeboån och deraf har stället fått sitt
namn: Åmot.
Herrgården, som är uppförd år 1710,
är ingen ansenlig bygnad, men har
en rätt egendomlig och ganska
smakfull stil.
År 1698 den 16 april ingaf biskop
Carl Carlsson ansökan hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lgockelbo/0008.html
