Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagospelet "Lycksalighetens Ö," utan tvifvel det
yppersta alstret af den ny-romantiska skolan i Sverige,
kan äfven med rätta sägas vara en bland pärlorna i
den svenska litteraturen. Det har derföre ofta varit
föremål för litteraturhistorikerns uppmärksamhet, men
hvad man hittills mera förbisett, är dess förhållande
till de tyska mönstren. Ett skärskådande deraf är
på samma gång en undersökning af det nyromantiska
elementet i detta sagospel. Det är en sådan
undersökning vi här hafva för afsigt att anställa.
Den tyska nyromantikens karakter bestämdes i
väsentlig mån af dess motsatsförhållande till den
prosaiska och krasst förståndiga uppfattningen af
lif-vet och verlden, hvilken var herrskande under
slutet af förra århundradet, upplysningens tidehvarf.
Det litterära tillståndet i Tyskland var vid denna
tid nästan lika ömkligt som det politiska och det
sociala, och det var derföre mindre underligt om
skalderna med förakt vände sig bort från den tomma,
idéfattiga verkligheten. Liksom Kants mäktiga system
ändar med den resignerande förklaring, att vi om
"tinget i sig" ingenting kunna veta och att här nere
endast i skönhetens, det fria skenets, verld den för
menniskan tillgängliga fullkomligheten står att finna;
1*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
