Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nyromantiska poesien ville icke veta om
verkligheten och dess inskränkningar; det, som för henne
allena hade betydelse, var den inre verlden, känslolifvet,
den elementära innerligheten. I stället för den
för-ståndsklarhet, som utmärkte upplysningens poesi,
trädde det aningsfulla, det magiskt drömartade. "Det
är,” säger Fr. Schlegel i sitt bekanta ”Gespräch iiber
die Poesie,” "början till all poesi att upphäfva det
förnuftigt tänkande förnuftets gång och lagar och
åter försätta sig in i fantasiens sköna förvirring, i
menniskonaturens ursprungliga chaos, för hvilket jag
ännu icke känner någon skönare symbol, än de gamla
gudarnas brokiga hvimmel”1). Detta obestämda,
hemlighetsfulla, om hvilket orden endast kunna meddela
en aning, är det poetiska. ”Hvad,” heter det på
samma ställe, ”äro de verk, som bära namn och form
af dikter mot den formlösa och medvetslösa poesi,
som lefver i plantan, strålar i ljuset, ler i barnet,
skimrar i ungdomens blomma, glöder i quinnans
älskande bröst.’ Denna är den första, ursprungliga,
utan hvilken ingen. ordens poesi skulle finnas. Ja,
vi alla menniskor hafva i evighet intet annat objekt
och intet annat stoff för all verksamhet och all glädje,
än denna ena gudomens dikt, af hvilken vi äro del
och blomma — jorden” 2). I det formlösa, det
obestämda såg man sålunda en högre poesi, och derföre
kunde No v alis utropa: ”Stämningar, obestämda
känslor, icke bestämda, göra oss lyckliga. — — Det
låter tänka sig berättelser utan sammanhang, likväl
1) Atheneeum, III. 1. s. 103.
2) Athenaeum, III. 1. s. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
