Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilande och af densamma bestämda, strängt sedliga
framställningen af Astolfs öde.
Astolfs längtan afser icke den sinliga njutningen
eller ett "fråssande lefveme f hon är af mera ideel
natur. I henne är nordbons svärmiska dragning åt
södern hopsmält med ynglingadrömmen om en renare,
mer ideel verld, en dröm, "en gång i lifvet af hvart
hjerta drömd." Denna dröm har af Atterbom fått ett
beetämdt innehåll, och dervid har skalden följt sin egen
ingifvelse, ty folksagan vet icke om någon dylik åtrå
hos ftirsten, enär först då Zephyr talar om den sköna
ön, väckes furstens lust att komma dit. Man lägge
märke till, att det, som väckt och underhållit Astolfs
svärmeri, är Florios sång om Skönhetens och Poesiens
verld, att den i Astolfs bröst väckta längtan endast
hos Felicia finner tillfredsställelse, samt slutligen att
Felicia är, som uttolkame riktigt bemärkt, det skona,
poesien, fantasien, sak samma, hvilket uttryck man
väljer, ty i den Atterbomska ästetiken begagnas det
ena af dessa ord ofta för det andra. Det är sålunda
trånaden efter och kärleken till det sköna, som är
Astolfs patos, samma kärlek, samma trånad, som var
den nyromantiska skolans. Sagans Lycksalighets ö har
också hos Atterbom blifvit romantikens drömda
ideal-verld, målet för den af verklighetens prosa tryckta,
fantasifulla menniskans åtrå. I "Heliodora" sjunger
Friedrich Schlegel:
nDer bunten Erde kann ich leicht entsagen,
Denn för die Kunst nur lodert meine Gluth.”
Och sin sista hälsning till Svenska allmänheten
afslutar Atterbom med orden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
