- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
39

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dessutom är, som vi förr anmärkt, det folk, som
Astolf tillhör, skildrat med sådana farger, att man icke
finner det underligt, om Astolf med sin varma själ,
sin rika inbillningskraft och sin finare bildning icke
rätt bland det kan trifvas. Dock finnes det en, i hvars
själ Astolf hade kunnat klart spegla sin egen: Svanhvit,
hans barndoms lekkamrat och brud, med blyg,
jungfrulig kärlek fastad vid honom. Genom införandet af
Svanhvit har skalden väckt läsarens medlidande samt
sålunda skärpt blicken för Astolfs skuld. Men å andra
sidan har han äfven här förmildrat alla de
omständigheter, som tyckas tala mot hans hjelte. Ingenstädes
säges uttryckligen, att Astolfs bamdoms-vänskap för
Svanhvit har gått öfver till kärlek; hon älskar honom, *
men i sina drömmerier har han icke öga för detta.
Hans leda åt verkligheten yttrar sig äfven som
otillgänglighet för en vanlig jordisk kärlek. Det är först de
berättelser, han vid sin återkomst får hörä om hennes
af sorg öfver honom vållade död, det är de många
bevis på hennes kärlek, som då möta honom, det är allt
detta, som yppar för honom hvilken skatt han i denna
kärlek tanklöst förspillt, hvilken sällhet han genom
den kunnat blifva delaktig af, derest han hade stannat
hemma. Denna tanke ökar hans marter — men den
gör honom icke otrogen kärleken till Felicia, hans enda
kärlek.

Astolf vinner, som vi sett, sin åtrås mål. Det
drömda blir för honom full verklighet; experimentet
att låta en dödlig lefva i en ostörd, hela hans varelse
fyllande sällhet är i dikten utfördt. I kärleken till det
sköna, till Felicia, och i lek med hennes tärnor, de
sköna konsterna, förflyta för honom åren som timmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free