- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
95

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tanke, en lefhadsregel, en erfarenlietssats med sådan
klarhet, att vi deraf öfverraskas, med sådan styrka,
att den med sin spets borrar sig in uti vårt minne
och sitter der qvar.

Ett sådant skaldelynne, som det nu skildrade,
kunde lätt nog hafva råkat på afvägar; men här kommo
Tegnérs klassiska studier honom till pass. Han hade
gått i Grekernas skola och af dem lärt, hvarest
skönhetens fina gränslinie går, och den visste han med
konstnärlig urskiljning att iakttaga1). Detta genom
flitiga studier utbildade fina konstnärssinne röjer sig
icke minst i versifikationens mästarskap. AfVen i den
finner man samma förening af nordisk djerfhet och
helleniskt skönhetssinne.

Af det nu sagda torde Vara förklarligt hvarföre
Frithiofs Saga, i hvilken Tegnérs egendomliga
diktar-egenskaper på det mest glänsande sätt framträda,
skulle blifva en nationens älsklingsdikt. Och så
underligt var det väl icke heller, att äfven utländningen
i den fann behag. Det var icke blott de tyska
damerna, som beundrade Frithiofs Saga; sjelfva Heiberg
bekänner, att till hans förvåning ”ogsaa de dannede
Laesere i Danmark satte Frithiof meget höit.” Det på
en gång sant poetiska, bländande, friska och originella
var det som så lifligt slog an. Här besannades, att
det sant nationella äfven är det sant kosmopolitiska.

*) Leopold antyder också detta i sitt omdöme om Frithiofs
Saga: ”Romantiken har här blifvit ympad på klassiciteten, och
den vilda nordiska kraften framträder, Gud vet huru, med hela
sin ursprungliga fysionomi, utan att på minsta stötande sätt
af-sticka från kostumens ädlare former.” (Sv. Akad. Hand. XXV.
s. 403.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free