- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
104

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de voro kallade att uppträda, och en uppmaning att
icke anse striden för hög för sin förmåga. Derifrån
kommer han helt naturligt in på det, som utgör
diktens egentliga kärna: angifvandet och utläggningen af
de egenskaper, "som Febus fordrar af de kransade,"
och hvilka de som ljusets stridsmän hafva mest af
nöden: ler af t och Marhet. Han slutar med att lägga de
lagerkransade på hjertat hvad fosterlandet i denna strid
af dem väntar och egnar dem sä den lika vackra som
rörande afskedshälsningen, oförgätlig för de unga, nu
silfverhårade, till hvilka den engång ställdes, oförgätlig
för en hvar, som älskar svensk diktkonst.

Liksom ämnet i "Frithiofs Saga," fastän hämtadt
från den grå forntiden, ändock kan sägas vara gripet
ur samtidens hjerta, enär denna dikt gaf form åt den
nationella andens trängtan att i den gamla sagan och
forn-häfden återfinna sina egna drag och deraf hämta ökad
styrka: så berör den Tegnérska diktningen nästan
alltid de intressen, som lefva i tiden och i vidsträcktare
mån upptaga sinnena. Hans sångmö vistas icke gerna
i molnen, hon vänder aldrig helt och hållet blicken
bort ifrån verkligheten; omisskännligen har hon ett
kraftigt realistiskt drag. Tegnér tog i fullaste mått
del uti sin samtids lif, och hvad som kom nationens
hjerta att klappa lifligare, strömmade äfven genom
hans bröst och utgjöt sig i hans säng. Gerna berörde
han de frågor, som stodo pä dagordningen, ty tidens
innehåll var hans och det var ät detta han gaf uttryck.
Men derföre gjorde han icke våld på det ämne, han
tillfälligtvis hade att besjunga, icke heller sjönk han
ned i afsigtlighetens och den kalla reflexionens prosa.
Med detsamma han framstälde sakens kärna, visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free