Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hågor, då han såg hvad som tilldrog sig på
kontinenten, då han visste, att dervarande tolkare af de nya
förderfbringande grundsatserna voro just de, hvilka
inom vårt land hade stundom tanklösa, alltid högljudda
eftersägare. Och glödande af patriotisk ifver grep
der-for Tegnér de hårda tagen i sin lyra. Man finner
genast af uppslaget, att det icke är frågan om ett blott
litterärt, utan lika mycket om ett socialt-politiskt
intresse. ”Vänd bort” ropar han i denna dikt till den
aflidne älskade brödren,
”Vänd bort ditt öga från förmörkad jord;
Här spökar tidens ande kring och blåser
All merg ur benen, släcker tankens ljus
I hjemans kamrar, der blir mörkt och öde,
Och hjertats friska källor torka ut.
Ur medeltidens graf han stigit opp,
En hotande, en olycksalig vålnad,
Med blod i händerna och vanvett i
Det skumma ögat. Akten er, han breder
Sin svarta jesuiterkåpa snart
Utöfver jorden; nordens stjerna släcks,
Och trollen skratta i den hemska natten.”
Längre fram klagar han, att i norden, der ett fritt
och väldigt hjerta klappade, der tanken var klar,
”Nu fjettrar man den frie gudason,
Likt barnet stafvar han systemets läxa,
Från tidens stora hospital ett lån.
Ack! allt det galna införs utifrån,
Fast kraft och klarhet inom landet växa.”
Det är tydligen hela den svenska odlingen,
skalden här anser sväfva i fara; och det förbund, han vill
bilda af män med ”ljus i tanken och mod i barmen,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
