Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frithiof någon varmare beundrare än Leopold, och det
goda förhållandet emellan båda skalderna fortfor, ända
till döden gjorde slijt på den gamle sångarkungens
dagar, då Tegnér ”sjöng hans drapa” i det odödliga
qväde, som bär öfverskriffcen ”Leopold.”
Orsaken hvarföre Leopold dröjde att ”förklara sig,”
livarföre anhängarne af den gamla skolan ännu länge
efter denna förklaring fortforo att med misstänksamma
blickar betrakta Tegnér, hvarföre deras organ inom
pressen anföll hans Jubeltal med lika häftighet som
nya skolans tidskrift, denna orsak var helt enkelt den,
att de lätt nog märkte, att Tegnér icke var ben af
deras ben. Tegnér skattade visserligen högt de
Gustavianska skalderna, men han ville icke erkänna deras
former som de enda rätta och lofliga. Hans ästetiska
trosbekännelse var:
I många former trifs det sköna,
Ocli skönt är allt som snillrikt är.
Om han ofta, i mångas mening kanske allt för
ofta, samt i växlande form uttalat denna tanke, kom
det sig deraf, att det för honom var af vigt att
allt-jemt erinra om sin ståndpunkt och alltjemt upprepa
för de stridförande makterna det af honom formulerade
försoningsprogrammet. Hvad gamla skolans anhängare
hos Tegnér klandrade och benämnde hans ”fosforism,”
var bland annat hans vana att aldrig skräda ord, att
ur språkförrådet taga det som för hans ändamål, att
klart och kraftigt uttrycka sig, syntes honom tjenli-
utvalde Apollo, och se, ”Frithiof’ skrefs i Lund några tiotal
senare.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
