Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nér ”ofta slarfVar med ber&dt mod,” hvilket han så
förklarar, att skalden, utgående från grundsatsen, att
poesien skall vara populär och allmänfattlig, tror sig
kunna vinna detta genom hvardagliga uttryck och
bilder, men dervid ofta öfverskrider gränsen emellan det
enkla och triviella. Denna gräns uppdrog v.
Brinkman mera skarp, än man i våra dagar gör. Så, bland
annat, klandrade han uttrycket ”städj obref” och ansåg,
att Göthe aldrig skulle i en dikt af denna art
begagnat det; äfven ogillade han bilden: ”dagens kräfta,
som bortfräter tanken ur hjeraans kamrar,” och om
den nämnda orgelbilden sade han, att den var alltför
”mekaniskt utmålad.” Dessa anmärkningar anförtrodde
han Tegnér, utan att denne dock deraf fann sig
föranlåten att gora någon ändring. Deremot gaf Tegnér
honom rätt i fråga om dessa fyra rader, hvilka i första
upplagan förekomma:
”Men akta ej på dagens skepparlögner,
Som komma öfver sjön. Ett skrytsamt slägte
Med gäll marktschrej erton, med mystisk min,
Går kring ibland oss och förtäljer sagor”
De äro i den andra upplagan utbytta mot denna enda
rad:
”Men tro ej allt hvad skeppare förtälja”
Otvifvelaktigt har också stycket vunnit på denna
ändring; ty icke nog med att de af v. Brinkman
klandrade uttrycken, ”skepparlögner” och ”marktschrej
erton,” försvunnit, så synes denna något bjerta målning
af våra nyromantiker icke rätt stämma öfverens med
den ton, som i öfrigt råder i hela poemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
