- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
135

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det gafs dock en anmärkning af Tegnér, hvilken
Atterbom icke kunde lemna obesvarad: den mot
fosforismens dunkel i vetande och dikt. Förnyade gånger
återkommer Atterbom till denna fråga. Anmärkningen
berörde också hjertpunkten i nyromantikens
uppfattning af poesien. Denna skola såg af princip, som
ofvan är nämndt, i det stämningsfulla och det
anings-rika det poetiskt högsta. Och ur denna synpunkt
försvaras äfven dunklet af Atterbom. I senast nämda
dikt säger han:

”Glöm ej, att mörkret sjelft för all färg, för all bildning ärvilkor;
Idel ljus och kristall gör, att man ingenting ser.

Skugga är med öfverallt, der något skall synas och målas;
Natten, all varelses mor, är ock all varelses grund.

Så ock i dikten det gifs, ja i tänkandet sjelft, ett förborgadt,
Heligt, hemlighetsfullt; roten af tanka och dikt.

Öppna din Plato, och döm, om han yrat i feber, fast ofta
Språket fått stanna bakom känslans och aningens blick.”

Samma tanke och till en del samma uttryck
återfinna vi uti poemet "Fridsrop."

”Dunklet bekrigen J! Godt! men hvarhelst ett verkligt sig visar,
Är det dunkla dock med, såsom det ljusas beting.

Natten, den trogna, alltjemt är fårgors och skepnaders moder,
Närer dem huldt vid sitt bröst, räcker till fadren dem fram;
Och när i rymden de se’n bland hvimlet och gnyet förspridas,
Bor hon inom dem som tyst aning om skapelsens ord.

Så ock i dikten det gifs, ja i tänkandet sjelft, ett förborgadt,
Heligt, hemlighetsfullt; roten af tanka och dikt.

Hvad ur det innersta hörs, kan blott ur det innersta fattas:
Sådan är lifvets mystér; sådan är sångens mystik.”

Man har anmärkt, att Atterbom förväxlat det vid
lösningen af menniskoandens vigtigaste frågor i sakens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free