- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
136

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

egen natur liggande dunklet med det tillfälliga dunkel,
som var en följd af ofullständiglieten i hans egen
uppfattning, oredan i hans egen framställning 1). Det är
sant, att naturfilosofiens i sig oklara läror icke blefvo
klarare genom hans framställning, att det mången gång
svårbegripliga, synnerligen i hans äldre dikter,
tem-ligen tydligt visar, att han låg i kamp med begreppet..
Men schismen emellan de båda skalderna har en
djupare grund, och denna ligger i bådas olika
verldsupp-fattning, olika sätt att se. Tegnér älskade antikens
plastiska bestämdhet, ville se föremålen framstälda i
klaraste solljus, med tydliga skarpt markerade
konturer; Atterbom, romantikern, älskade ljusdunklet och
den dermed följande obestämdheten i konturteckningen.
Då Atterbom framhöll, att dunklet är det ljusas beting,
och att skuggan är med öfver allt, der något skall
synas, så kunde Tegnér gerna medgifva detta, allenast
att skuggan der endast har ett tj enande ändamål, har
att göra klarheten synbarare. Atterbom deremot såg
i skuggan ett nödvändigt fördunklande af klarheten.
Derföre lägger också Atterbom så stor vigt dervid, att
natten är alla varelsers mor, och att tanke som dikt
hafva sin rot i ett förborgadt, heligt, hemlighetsfullt, i det
innersta, d. ä., efter vår öfversättning af dessa uttryck,
i känslan. Utan att bestrida känslans vigt för
skalden, ansåg dock Tegnér, att bildningsgåfvan var det
väsentliga. Och denna olikhet i grunduppfattningen
ådrog honom derföre af fosforisterna beskyllningen, att
”menni sko själens innersta blifvit honom förborgadt;
hans skaldeåder rinner icke från hjertat, utan från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free