- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 1 /
177

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en man som Justinianus i en sak hänger kappan på
bägge axlama, göra de bäst uti att i godo förlika
saken. Advokaterna köras ut, och en käring rusar in
och tar borgmästaren i kragen; hon vill se hans
hjerte-blod, för det att öfverheten utgifvit en lag, som tillåter
en man hafva två hustrur. Yi tillstå uppriktigt, att
vi icke begripa hvad denna scen har i stycket att
skaffa, och finna det hafva varit riktigast om
käringens parti bortfallit. Ännu är Herman vid godt mod,
lian tycker sig hafva lyckligen redt sig med
advokaterna och fiffigt bemantlat sin okunnighet i latinet;
men nu komma akterna från Syndicus, öfver hvilka
han skall aflåta ett betänkande. Han märker, att detta
går öfver hans förstånd, och i hög grad komisk är
skildringen af hans vedermöda vid författandet af
betänkandet: han skrifver, han stryker ut, han springer
upp och sätter sig igen, han torkar svetten af pannan,
ropar på Henrik och blir ond, när denne svarar;
slutligen undfaller honom för första gången ord, som visa,
att han kommit till insigt af gränsen för sin förmåga;
”Henric,” ropar han, ”jeg var tilfreds, det
Bormester-skab var Fanden i Vold. Yil du vaere Bormester i
min Sted?” Här börja nu de förödmjukelser, hvilka
skola bringa honom till fullständig förtviflan, och de
fortgå slag på slag. Hans sjelfförtroende vacklar, och
hvad, som nu följer, är skådespelet af hans allt
djupare nedsjunkande i misströstan till sig sjelf, under
det han redlöst föres af händelserna mot det mål, dit
hans anspråks oförenlighet med hans förmåga
nödvändigt måste leda. Samma sangviniska lynne, som gaf
så rask fart åt hans stolta inbillningar i deras sträfvan

Ljunggren, Smärre Skrifter. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free