Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällan omnämnas andra blommor i visorna, såsom
tistel i den senast anförda vers. Någongång
sammanställas tistel och törne, och då alltid som sinnebild för
falskhet eller elakhet. I en visa uppräknas i
omqvä-det flera växter:
”Rosor och salvier, liljor och persilier,
Krusade Mynta och hjertans fröjd.” ,
Grundtonen, såsom ock angifves af orden ”hjertans
fröjd,” är i denna visa en glad, och sångaren tar i sin
belåtenhet hela blomsterverlden till vittne derå,
uppräknande så många blommor, som falla honom in.
Hvad rosor och liljor äro bland blommorna, är
linden bland träden. Geijer anmärker, att linden i de
mystiska sångerna intager ett betydande rum och
anses ännu af allmogen såsom helig samt räknas bland
”boträd” d. ä. sådana träd, under hvilka elfvor,
tomtar och lindormar älska att vistas; man är mycket
mån om dessa träds vård, och kring dem är icke godt
att vistas efter solnedgången” l). Denna höga aktning,
hvari linden stod hos folket, och som gjorde den till
det företrädesvis poetiska trädet, har dock
otvifvelak-tigt sin grund i dunkla mystiska hågkomster.
Bra-tranek i sin ”^Esthetik der Pflanzenwelt” berättar 2),
att linden var helgad åt Slavernas kärleksgudinna Lada
eller Krasopani; någon dylik förställning ligger helt
säkert till grund för folkvisans förkärlek för detta träd,
som också med sitt präktigt grönskande, lummiga
löf-hvalf inbjuder till hvila och förtroligt samspråk.
Linden är i sjelfva verket i våra folkvisor de älskandes träd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
