Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen bjuder, att hertigens graf skall gräfvas öster om
kyrkan och Hilla lillas graf vester om densamma,
hjelper det likväl icke att sålunda kyrkan ställes
emellan dem båda, deras kärlek segrar ändock:
”Der växte upp lindar på begge deras graf,
De växte så fort med grenar och blad.
De växte så högt öfver kyrkokam,
Det ena bladet tog det andra i famn.”
En annan vacker variation finna vi i visan ”Lilla Rosa.”
”De lade lilla Rosa allt uti kyrkogård;
Men hertigen de lade långt söder derifrå.
Men han fick ingen ro hvarken natt eller dag,
Till dess de blefvo lagda i en och samma graf.
Der växte upp en lind på båda deras graf,
Och gröna hennes qvistar, och bleka hennes blad.
Och det stod ock beskrifvet uppå de bleka blad:
Min fader skall mig svara engång på Domedag.”
Det mystiska, oförklarliga, som hörer till kärlekens
natur, kan lätt leda tanken på dess beroende af
öfver-naturliga makter; kommer nu dertill en dunkel erinran
om lindens af gammalt hemlighetsfulla förhållande till
någon hednisk gudomlighet, så är icke svårt att inse
hvarföre just detta träd blifvit uppfattadt som ett
älsk-lingsställe äfven för sagans mytiska väsenden, för
elf-vor, troll och lindormar. Spår af denna uppfattning
påträffa vi äfven i visorna. Så nämnes ofta linden uti
omqväden till de sånger, som behandla ett
kärleksförhållande emellan dessa sagoväsenden och menniskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
