- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
21

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Trots dessa inkast, gjorde den Svenska dikten
stor* lycka i Danmark. Inom kort utkommo tvenne
öfversättningar, och icke blott ”vore
Leiebibliotheks-kunde, ogsåa de dannede Laesere saette Frithiof meget
hoit,” säger en annan Dansk kritiker. Denne, den
skarpsinnige Johan Ludvig Heiberg, hade svårt att
fördraga, att man i sjelfva Danmark slukade Frithiof,
då den stora mängden af läsare knappast kände till
Helge. Qvick och fyndig, utrustad med den Hegelska
dialektikens alla vapen och väl förfaren i deras förande,
uppträdde han i Flyvende Post (1827) för att öppna
ögonen på sina landsmän och visa dem den Svenska
diktens haltlöshet och ringa konstnärliga värde,
ehuru-väl han angaf såsom sin egentliga afsigt att utreda
orsaken till den oerhörda popularitet, Frithiofssagan
vunnit i Danmark. Såsom vederbör, uppstälde han en
för tillfället uppgjord Hegelsk trilogi. I hvarje
poetiskt verk, heter det, kommer det an på tre saker:
stoff, plan, utförande. Med stoff menas icke ämnet för
dikten, icke en tilldragelse, en karakter, utan det
omedelbara, som inspirerat skalden, det som kommit
honom att dikta och hvilket i det utförda diktverket
för-nimmes som ett obeskrifligt doft, såsom sjelfva grund-

såmedelst väsentligen verka på de högre konnässörerna som
recensenten och hans likar. Någon lyrisk gåfva och en flytande
versifikation tillerkännes mig likväl; men romansen ”Frithiof
går i landsflykt” klandras i synnerhet för prosaiskt och trivialt
språk. 1 öfrigt är recensionen höfligt skrifven. Jag kan icke
neka, att det fägnar mig att en gång få läsa ett ogillande af
Frithiof, men tviflar om Molbech här trälfat dess svagaste sida.
När allt kommer omkring, torde väl ingen veta så säkert som
jag, hvari felet ligger”. (Tegnér, s. o. I: 332—3.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free