- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
23

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitiveste i hans Digter-Charakteer, staaer ganske
uden-for Billedsprogets aesthetiske og historiske Udvikling.”
Med dessa tvenne trilogier hade sålunda Heiberg
krossat den Tegnérska dikten, och hans plan, för att
tala i hans eget språk, passade alldeles förträffligt till
tans stoff: ”det obeskrifliga doftet” i hela recensionen
är nemligen onekligen harmen öfver den framgång,
Frithiofs Saga vunnit. Fråga är dock, om icke
Hei-berg gjorde mera än han med klok besinning bort göra.
Då det nemligen blifvit bevisadt, att diktens ”plan”
ej passade till dess ”stoff,” utan att emellan båda rådde
en oförenlig motsats, och vidare att ett af ”utförandets”
hufvudmedel var oestetiskt, så synes icke mycket
återstå, som dugde till grund för förklaringen af diktens
popularitet, och en sådan förklaring skulle ju dock
recensenten lemna. Det tyckes som hade Heiberg sjelf
icke tillbörligt beräknat, hur logiskt dräpande hans
bugg varit. Situationen är obestridligen litet komisk,
och icke utan en smula förlägenhet betraktade
kritikern det vid hans fötter liggande offret för hans
rättmätiga vrede. Men hur skönt ännu i
dödsryckningarna! Det kunde han icke neka, då han lät blicken
följa lemmarnes mjuka, behagfulla linier; och
plötsligen uppdagade han hvad han sökte: diktens magiska
tjuskraft låg i det yttersta af det yttre, låg i
versifika-tionen. ”Der kan ikke vaere Tvivl om,” så förkunnade
han, ”at Frithiofs Sage skylder Yersifikationen den store
Lykke, den har gjort; thi saa smukke Vers maae
nod-vendigviis indtage enhver Laeser, som har Gehor
der-for; Ordene blive til Musik, og i Musiken sporger man
ikke meget efter Meningen.” Det är omöjligt, att icke
Heiberg sjelf skulle hafva insett huru litet denna för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free