- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
29

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

men äfven utan förebråelse; ty jag vet med mig sjelf,
att jag aldrig ansett mig för en verklig .poet, ännu
mindre fordrat, att någon annan skulle anse mig för
en sådan. Jag har ej heller något att förebrå mig, ty
jag har gjort hvad jag kunnat och gifvit mig sådan
som jag är.” *)

Man fioner häraf, att, om den uppgifna grunden
till skaldens farhågor vid denna tid sammanfaller med
den hufvudbrist, som ett par år dereffcer den Danska
kritiken anmärkte, den i dikten liggande svårförenliga
motsats emellan gammalt och nytt, så skiljer sig
Tegnér från de Danska granskarne deri, att, då desse
funno skalden hafva åsidosatt det gamla för det nya,
ansåg han tvärt om, att han icke fyllest tillgodosett
detta senare.

Olikheten emellan de tre omdömen öfver
Frithiofs-dikten, för hvilka vi nu redogjort, beror på olikheten
i uppfattningen af arbetets syftemål. Danskarne sågo
i denna dikt ingenting annat än ett försök att gifva
en poetisk teckning af den nordiska sagotiden, och
funno ur denna synpunkt, i vissa fall icke utan skäl,
försöket förfeladt. Skalden sjelf, som utgick från
af-sigten att behandla ett ämne ur sagotiden på det sätt,
att icke för den stränga arkeologiska troheten
samtidens bifall sattes på spel, var och måste vara tvehågsen,

*) ”Det är emellertid väl för mig och mina kreditorer, så
länge Frithiof är på modet,’7 skrifver han till Akerhjelm; ”men
moderna pläga vara lika så ombytliga som ett qvinnohjerta.
Jag bygger derpå ej några förhoppningar; och när han snart
är glömd, skall åtminstone ingen kunna betaga mig äran att
ha varit den förste, som visade vägen åt glömskan.” (Tegnér,
s. o. II: 390.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free