Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord som i handling, blir genom jemförelsen med Helge
mera i ögonen fallande.
Öfvergå vi nu till den grubblande tungsinthet,
hvilken skalden, enligt sitt eget yttrande, gifvit sin hjelte
och hvilken Heiberg förlöjligande benämner "ett
nypla-tonskt svärmeri", så yttrar den sig egentligen först i
diktens senare del. Då likväl ingenting hindrade, att
diktens Frithiof kunde hafva tagit händelsernas gång
lika bekymmerslöst som sagans hjelte, så skulle ett
sådant inträdande svårmod lätt nog kunnat synas
psykologiskt omotiveradt, derest det icke redan i det
föregående blifvit till sin grund antydt. Dettä har skalden
icke heller försummat att göra.
Nordbon kan icke lika lätt som ett söderns barn
fiima sin fulla tillfredsställelse i ögonblickets berusning;
om honom gälla Atterboms ord:
”en trånad gifs,
Som ej i denna skuggspelsverld blir nånsin fyld”.
Lyckans sjelfva fullmått väcker i ädlare sinnen saknaden
efter ett ännu högre, och från den varma lifsnjutningen
springer tanken lätt öfver tidens gränser för att i ett
annat, bättre lif söka en annan, bättre sällhet. Detta
kommer sig ingalunda af någon sjuklig leda åt lifvet,
utan sammanhänger med det raska och friska i lynnet,
ja, bär spåren af denna raskhet i sjelfva sättet, hvarpå
öfvergången sker och det åtrådda utmålas. När Frithiof
vid sin fosterfaders härd läser om Valhalls gudar och
gudinnor och gör tillämpning af det lästa på Ingeborg
och sig sjelf, yttrar han bland annat:
”Med rätta prisas du af skalder,
Du Nannas lyckelige Balder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
