- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
49

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ljuslockig Balder vredgas än,

Den bleke Gud.

Han tog, blott han kan ge igen
Mitt hjertas brud”.

Hvad Frithiof från början åtrått högst af allt, är nu ,
hans: han behöfver blott räcka ut handen för att taga
det. Men han gör icke detta. Hos honom har under
smärtor fostrats ett intresse, som är högre till och med
än kärlekens. Frid, försoning, inre lugn är nu högsta
målet för hans längtan, hans sträfvan. Först när han
vunnit detta, kan han mottaga de håfvor ödet med
rund hand erbjuder honom. Att Frithiofssagan icke,
som man påstått, är en blott kärleksdikt, visar
tillräckligt denna enda omständighet; det kan dessutom
icke undgå läsaren, att i senare delen af dikten
kärleken spelar en mera underordnad rolll). Det eggande
behof, som icke lemnar Frithiof någon ro, är vid denna
tidpunkt af hans lif icke underhållet af några yttre
omständigheter; folket aktar så litet på hans egenskap
af fredlös eller tempelbrännare, att det vill påtruga
honom konungakronan. Frithiof är sjelf sin egen
strängaste domare. Men medgången har dock kastat en
stråle af hopp in uti den dystra natten af hans grubb-

*) Att så är förhållandet, g af Granskaren anledning till sin
enda anmärkning mot dikten. ”Skulle vi”, heter det, ”tillåta
oss någon anmärkning på allvar emot Frithiof, så vore det den,
att stycket, liksom alla af samma hand, gerna kunnat vara
något längre; och i sanning synes slutet, då Ingeborg och Frithiof
så lyckligt mötas, vara något påskyndadt. Yi förundra oss och
beklaga, att förf. icke begagnade detta tillfälle att låta sin
lågande fantasi uppdraga en af dessa förtjusande taflor, han så
väl vet att ordua”. — Lyckligtvis var skalden af annan mening
än granskaren.

Ljunggren, Smärre Skrifter. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free