Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lycka, är "som lunden, der gudar bo". Men
dessförinnan har dock ödet klämt honom mellan sina sköldar,
och sjelf qväder han:
”Väl har jag sutit
Vänsäll i salen,
Väl har jag älskat den gyllene frid;
Dock har jag brutit
Sköldar i dalen,
Sköldar på sjön och ej bleknat dervid”.
Och ehuru han förklarar, att
”Mognande kornet,
Tänkande sinne,
Fredelig bragd har jag älskat på jord”,
så gifver han dock i de derpå följande raderna denna
bild af sitt eget ungdomslif:
”Fåfängt bland vilda,
Blodiga, drotter
Sökte jag Friden, han flyktade hän” —
en bild, som till alla delar träffar in äfven på Frithiof.
Och när den gamle konungen får afslag på sitt frieri
och erfar Halfdans gäckande ord om "kung Gråskägg",
vaknar ånyo vikingalynnet; han slår på sin härsköld
och tager sin brud som segerns lön. Äfven hans
dödssätt, att rista sig med geirsodd, visar oss den forne
vikingen. Det är denna sida af hans karakter, som gör
att han så sympatetiskt drages till Frithiof; han
igenkänner i denne sig sjelf. Å andra sidan ser Frithiof
i denne "milde, fridsälle, vänsälle", af lifvets pröfhingar
mognade vise mönsterbilden at en nordisk drott, den,
i hvars spår han sjelf nu har att gå, då han med fredlig
bragd skall vedergälla sin ungdoms öfvermod. Frithiof
är kung Ring sådan denne varit; kung Ring är Fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
