Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men på samma gång glömmer hon aldrig, att hoi är
den nordiska konungadottren, och hvarje hennes
handling bär pregeln af stolt värdighet. Hon erkänner, att
hon förtörnat Balder genom att mottaga Frithiof i
templet, — "mensklig kärlek är icke helig nog för gudars
blickar", — men likväl undrar hon öfver, att det, som
är lofligt under himlens hvalf, kan vara brottsligt
under tempelhvalfvet. För att försona guden vill hon
oflra allt,, blott icke sin kärlek, ty den är sammanvuxen
med hennes väsende; och hon vänder sig till Balder
med dessa stolta ord:
”Hvarför rynkar du
I morgongryningen din ljusa panna?
I mina ådror flyter, som i dina,
Den gamle Odens blod. Hvad vill du, fr ände?
Min kärlek kan jag icke offra dig,
Vill det ej ens; han är din himmel värdig.
Men väl jag offra kan min lefnads lycka,
Kan kasta bort den, som en drottning kastar
Sin mantel från sig och är likafullt
Den samma som hon var. — Det är beslutadt!
Det höga Valhall skall ej blygas för
Sin fränka: jag vill gå emot mitt öde,
Som hjelten går mot sitt”.
Och vid detta beslut står hon fast; hon vet, att Helge
aldrig skall gifva henne åt Frithiof, och af hans bifall
beror hennes hand. Derföre lägger hon sitt hjeltemod
i försakandet:
”Beles dotter stjäl
Sin lycka ej, hur nära ock den ligger”.
Men detta är icke enda skälet, hvarföre hon vägrar att
lyssna till Frithiofs uppmaning att med honom fly till
Greklands undersköna öar för att der lefva ett lif af
frid och kärlek. Hon vill icke, att han för hennes skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
