Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lat1). Men är förgyllning här anbragt, så har det skett
med mästerskap; ty hvad Tegnér än må personligen
hafva tänkt om ett sådant handlingssätt som Ingeborgs,
så kunde en qvinna med den’ädelhet och den
blandning af vekhet och stolthet, som utmärkte henne, icke
handlat annorlunda än hon gjorde. Hon hade kunnat
be-röfva sig sjelf lifvet, men då hon uppfattade sitt öde som
ett verk af gudens vrede, skulle döden för henne varit
”skoning”; och, liksom Frithiof, kände hon, att här var
frågan om annat, om försoning, och att denna för henne
låg i den villiga underkastelsen. Säker att aldrig på
det enda sätt, hennes ära bjöd, kunna blifva Frithiofs
maka, betraktade hon sig, eller rättare sitt lifs lycka,
som ett offer för sin hela slägts välgång och hon fann
det vara sin pligt att bringa detta offer. Det är
qvin-nans sköna heroism skalden här uppstält som ett
motstycke till mannens. Qvinnan är i den lika stark och
fast som mannen uti sin; hon är, för att begagna
Ingeborgs sköna liknelse, en blek vattenlilja, som stiger och
faller med vågen, men roten hänger fast i djupet.
Såsom vi ofvan nämnt, var det Tegnérs första plan
att af de båda konungarne, Helge och Halfdan, blott
upptaga den sistnämnde. De^ nio af skalden först
diktade sångerna behandla delar af sagan, i hvilka
konungarne icke omtalas, med undantag af den sista sången.
Balderspresten slutar i denna sitt tal med uppmaning
*) Tegnér, s. o. I: 271.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
