- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
65

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

veka, delvis svärmiska toner ingalunda vore fullt
lämpliga såsom uppslag till ett poetiskt helt, hvilket hade
till uppgift att skildra det nordiska hjeltelifvet. Men
Tegnér, som snarare fruktade, att han moderniserat för
litet än för mycket, såg icke något fel i en slik
anordning, så mycket mera som kärleken, hvilken han var
besluten att skildra fri från all lokalfärg, intog ett
väsentligt rum i sagan. Äfven denna ton borde då
klinga med i uppslaget. Så gör den ock. Men äfven
sagans andra elementer, ja, som vi sett, grunddragen
till Frithiofs karakter och hans derur sig utvecklande
öde, äro i denna inledningssång antydda1). Tegnér
viste hvad han ville gifva och hvad han verkligen
gifvit i denna sång; derföre kunde han ej förstå hvad
klandrarne menade. Anmärkte någon, att den erotiska
tonen vore den som klingade starkast, så kunde han
svara, att det låge i kärlekens natur, att den i ett
dylikt ton-helt måste höras tydligast; för det rådde
icke han. Och anmärkte man, att samtalet mellan de
båda unga vore väl sentimentalt, så svarade han, såsom
i talet öfver Oxenstjerna, att ”kärleken räknar blott med
oändligheter och gåfve, om han kunde, aldrig mindre
än en himmel eller en jord”. Älven allmänheten har
om denna romans hyst en annan mening än granskarne,
att döma af de många hågkomster ur den samma, som
ännu lefva på allas läppar. Men alldeles orätt har
likväl icke kritiken i sin fordran på en kraftigare
anslagston, och sannolikt skulle dikten derpå hafva vunnit.

Icke mycket rikare anledning, än till denna första
sång, lemnar sagan till den andra: Kung Bele och Thor-

’) S. 33 och följ.

Ljunggren, Smärre Skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free