- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
72

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

träffar dem. Tegnér har om båda alldeles
oförbehållsamt yttrat: ”de äro helt och hållet moderna, ehuru
det varit lätt att äfven här tillblanda några korn antik
rost. Men jag har med flit försmått det. Det gifves
allmänna menskliga förhållanden, som i alla tider måste
vara lika. Hvårföre skulle poesien uttrycka dem
annorlunda? Det är naturens stereotyper. Rosorna i
Frithiofs lif liksom i hans Nord voro för tusen år se’n som
nu. Jag ville ej rista runor på dem” *). Med full
öfverläggning g af sålunda Tegnér diktens erotiska
delar en modern hållning. Det allmänt menskliga ansåg
han böra framställas utan all tids- och lokalfarg; han
ville icke der använda den antika rosten. Sägas kan
likväl, att om än kärleken till sitt väsende är den
samma under alla tider, så uttrycker han sig dock olika
på olika kulturstadier, ja efter olika temperament och
karaktersdaningar. Känslan kan vara lika djup och
sann, men formen för hennes yttre framträdande vexlar.
Det var dock just öfver sådana olikheter Tegnér ansåg
den ideala dikten kunna och böra höja sig, allra helst
när det gälde en passion som kärleken, hvilken redan
såsom sådan lyfter menniskan öfver de prosaiska
skiljaktigheterna upp på lifvets ideala höjder. Men äfven
der uppe kan icke all tidsfärg undvaras, —
vetenskapen, icke konsten, framställer det abstrakta — och
Tegnér valde då sin egen tids farg i idealiserad ombildning;
han gjorde så, emedan det dock var för denna tid han
skref. Att han dermed slog in uti en ton, som för
andra delar af dikten var främmande, viste han mycket
väl; men han ansåg detta för ett mindre fel, än om

*) Eft. Skr. I: 245.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free