- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
91

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ningen några streck närmare det burleska, hade han
■ blifvit oförstådd eller ansedd smaklös.

Med den nästföljande sången börja de romanser,
som teckna den brytning i Frithiofs inre, hvilken är
en följd af det hos honom vaknade medvetandet om
tragisk skuld, och hvilken brytning slutligen förer till
försoning. För de olika utvecklingsgraderna af denna
själskamp hafva vi i det föregående redogjort *) och
vilja derföre nu endast fasta oss vid en eller annan
punkt, som i dessa romanser kan vara af intresse.
^^Frithiof går i landsflykt är likaledes en af de
sånger, som visa hur olika omdömet kan utfalla om samma
sak, då den ur olika synpunkter betraktas. Vi hafva
redan hört Molbechs hårda omdöme om Frithiofs
monolog på skeppsdäck. Han finner för öfrigt dikten i så
väl behandling som yttre form förfelad, matt och
tröttande; Frithiof talar ej som den djerfve, vilde, i vrede
uppblossande hjelten, utan qväder i många, konstlade
och* vidlyftiga vers om sin sorg och sin harm; hans
farväl till fäderneslandet är icke hjeltens, utan en
vek-älskares. Hammarsköld åter kan ej nog prisa diktens
förträfflighet; han framhåller, att "den egna ton af hån
öfver det i sig sjelf lumpna i föremålen, som Frithiof
förstört, af saknad likväl af dem och af fasa öfver hvad
han gjort, är i dessa korta, oroliga och likväl så
harmoniska vers mästerligen uttryckt, och är icke blott ett
nödvändigt utbrott af Frithiofs egen karakter, utan
tillika en oundvikligj känsla hos en hvar, som varit i
samma belägenhet som han". Molbech har icke märkt
att det här ingalunda är fråga om ett enkelt uttryck

i) s. 45—52.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lgsmarre/2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free