Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanken är för Tegnér egendomlig, ty i Palnatolie fattas
motsatsen mellan kraft och fromhet nästan blott som
en motsats mellan ”det vilde Hedenskab og Påvens
Lsere.” Just detta Palnatokes tal har emellertid gifvit
den bekante litteraturhistorikern Julian Schmidt
anledning till en jemförelse i denna punkt mellan de
begge Skandinaviske skaldernas verk. Han finner
Oehlenschläger vara tack värd, som mildrat sina
hjel-tars barbari, men tycker honom hafva gått för långt i
detta hänseende, när han i Palnatokes mun lagt
nyssnämnda tal. Derefter fortsätter han: ”1 dylika
sentenser är framför allt tadelvärdt, att språket icke är
hållet dramatiskt kraftigt, utan reflekteradt lyriskt.
Frithiofssagan slutar äfven i ett symboliskt-kristligt
patos, men för det första är detta, som billigt är, icke
lagdt i hjeltens, utan i prestens mun, och vidare
framträder det som resultat af en stämning, icke af en blott
Og kalder med sin stserke Sommerstraale
De skionne Blomster af det dode Muld;
Fromheden lyser som den blege Maane
Paa Urten, giver den sin Yndighed,
Sit storste T&kke. Disse Lys maa vexle;
Thi braender Solen stedse med sin Lue, 4
Da vorder Urtegaarden til en Ork
Og Helten til en Blaamand; skinner Maanen
Beständig med sin fromme matte Flamme,
Da svinder Livets Kraft, og Mennesket
Er alt et Spegelse, der pusler om
Blandt Nattens tause Grave for sin Dod.
T h o r v a 1 d.
Der har Du skildret os med raske Traek
Det vilde Hedenskab og Pavens Lsere.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
