- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
117

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nade vid att fatta verldsskulden såsom den
inskränkning, hvilken vidlåder allt ändligt (”allt jordiskt lif är
affall från Allfaders thron”) och hvilken endast genom
ändlighetens upphäfvande kunde utplånas (”försonas är
att vända renad dit igen”). Det onda, synden, är
sålunda en naturnödvändighet (Asars så väl som menni"
skors lif är ”blott Allfaders stilla tankar, de förändras
ej”); det kan följaktligen icke helt och hållet, endast
mer eller mindre, betvingas, och derföre är äfven
försoningen ”någonting oupphörligt fortgående både i
verldshistorien och för den enskilde”. Hvilken plats
intager Kristi försoning i detta sammanhang? Fullt
klart är det icke. Yid första påseendet tyckes den
endast hafva en symbolisk betydelse, och Kristus skulle
blott hafva lemnat ett efterföljansvärdt exempel; men
yttrandet, att Kristus genom Zära, lefverne och död
föranleder den enskilde till bättring (försoning), kan
antyda, att denne enskilde måste träda i ett personligt,
ett innerligare förhållande til] försonaren. Men klart
är det visserligen icke. Likaså låta heller icke dessa
spridda tankar hopfoga sig till ett systematiskt helt,
allra minst ett sådant, som kan ersätta det tröstefulla
i kyrkans lära om försoningen.

Men — lifvet är en hård läromästare. Många år
af pröfningar, många själsstrider, hvilka stundom förde
skalden till förtviflans gräns, öppnade hans öga för
betydelsen och rätta halten af försoningens stora
mysterium såsom det af kristendomen förkunnas. Han har
uttalat detta i de sublima afskedsorden vid prestmötet
i Yexiö 1836. Han yttrar sig der, bland annat, om
prestens pligter vid sjukbädden, sägande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free