- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
134

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bättre helt än Helge, enär det lyckats Tegnér att låta
hvar enskild romans klinga harmoniskt samman med
de andra, och det fastän omvexlingen är så stor, att
bland de 24 romanserna icke två hafva samma
versmått *).

Att den episka romans-cykelformen har för det
svenska lynnet något synnerligen tilltalande, framgår
ur den ofta gjorda iakttagelsen, att alla de svenska
diktverk, som hafva en företrädesvis nationell karakter,
hafva fram träd t i just denna form, ehuru den samma
i hvarje särskildt verk blifvit annorlunda behandlad:
Bellmans Fredmans Epistlar, Runebergs Fänrik Ståls
Sägner, Tegnérs Frithiofs Saga. Och månne icke
något med denna form beslägtadt ligger i svenskens
hvardagligen tunga och tröga lynne med dettas
stundtals häftiga utbrott? Ja, kan icke vår hela historia,
framför allt vår stormagtstid, sägas vara ett epos i
lyriska romanser?

Utan att göra oss skyldige till långsökthet, tro vi
oss äfven ^unna i sjelfva diktionen spåra vissa
beståndsdelar, hvilka synas synnerligen egnade att slå an
på ett svenskt sinne; det praktfulla, det bildskiftande,

gammalnordiska, eller, som det också heter, att diktens lyrik
icke står i någon organisk förbindelse med dess episka del. I
slutet af Heibergs uppsats förekommer det redan omtalade
inkast, att handlingen icke är jemt framåtskridande, utan
innehåller betydliga pauser, under hvilka den står helt och hållet
stilla och lemnar plats åt ledsamma detaljer. Anniärkaren
tyckes alldeles förgäta, att den episka dikten kräfver en viss bredd
och har samt bör hafva plats för episoder.

*) Brändes, s. o. sid. 106.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free