- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
158

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Mars 1822 blef hon sin Wilhelms maka, och d.
8 April skref hon till Hammarsköld ett vidlyftigt bref,
i hvilket hon forst bad honom förlåta, att hon icke
skrifvit under smekmånaden, samt derpå ingick i ett
försvar för sitt giftermål och sin man. Hon kände
ansvaret, men ock att hon kunde lita på det hjerta,
hon valt, och hvilket fullt af ädel känsla slog för henne.
Hon var nöjd med sin inskränkta krets och ville ej
utvidga den; hon behöfde icke blygas för det val
hon gjort, ty hennes make var lika ädel till sitt inre
som till sitt yttre; hennes husliga lycka var bäst
tryggad i denna lilla verld och detta ringa stånd; de vittra
damer, hvilkas olyckliga äktenskap H. anfört såsom
af-skräckande exempel, hade alla lefvat i stora verlden,
men hon, boende på landet, i samlif med naturen, hade
intet att frukta. Om mannen skref hon: ”Tro dock ej
att han är en enfaldig mes, nej, tvertom, han har en
ganska fast vilja, och derföre högaktas han af mig, ty
finge jag, upprigtigt sagdt, göra allt hvad jag ville
med en karl, så blefve jag snart ledsen åt honom. Du
har rätt, att han haft mycket courage, då han åtagit
sig rolen af make åt mig, men han känner sig dertill
vuxen, och derföre skall han med Guds hjelp icke
ångra det.” Hon berättar vidare, att hon kände sin man
genom flera års umgänge, att han värderade hennes
poetiska talang, hade sjelf skrifvit vers, men, då han
icke kände sin kallelse nog djup, dermed upphört, samt
att han lifvat hennes håg att dikta — ”han är således,
hvilket jag nu först säger dig, den första orsak att
jag någonsin började skrifva.” *) Han gladde sig åt

*) I Biogr. Lex. uppgafs, att hennes första sånger
framkallades af skilsmessan; sjelf yttrade hon, att några stycken i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free