- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
160

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säger, att de flesta poeter ständigt gå i en "halv
For-elskelse," och det vill synas som om Euphrosyne hade
deri åtminstone någon likhet med sina manliga
själsfränder. Alltemellanåt satte hennes lågande
inbillnings-kraft hjertats strängar i vibrerande rörelse; så
svärmade hon en tid för Bellmanssångaren kapten Axel
Raab.*) Mannen tog dessa öfvergående svärmerier
lugnt och förståndigt. En person, som mycket väl
kände båda makarne, skrifver om deras äktenskapliga
samlif: "hennes vördnad och kärlek till "sin Wilhelm"
voro obegränsade, och de exalterade småintressen, för
hvilka Euphrosynes poetiska, svärmande fantasi gjorde
henne tillgänglig, lågb ofördolda inför mannens ögon.
Han blott smålog med ömt och tillitsfullt öfverseende
åt hennes hänförelse, och sattes någongång hennes
känsla i en tillfällig djupare svallning, så var han, och
visst med skäl, öfvertygad, att dess vågor småningom
skulle utjemnas i erotiska dikter till snart återstäldt
lugn. Friden och harmonien emellan dessa makar voro
aldrig för ett ögonblick störda."

*) Då heunes förhållande till Raab mycket sysselsatte hennes
samtida, så kan vara skäl att meddela hvad hon efter Raabs död
(1836) skref till en förtrogen väninna: ”Mängden af menniskor
kunna icke tänka sig ett innerligare förhållande emellan
liksinnade själsförvandter, utan att genast döma illa derom, och
just detta aflägsnade Axel Raab från vår boning. Dock är jag
öfvertygad, att han i sitt hjerta alltid hyste tillgifvenhet för
mig; men det minsta tadel gjorde honom olycklig; ja, med hans
hjerta, så vekt, så ömt och rättänkande, var han sårad af det

allra minsta, som bar skymt af ett oblidt omdöme––––––––-—

Ja, nu har den glade sångaren tystnat, och han förskönar aldrig
mer min ensliga verld.” Hon skref en vacker dikt vid hans graf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free