- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
182

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slutet af idyllen finner hon vara alltför ”prosaiskt
tydligt” och utbrister: ”Litet flor! bästa vän, så
förlåter man hellre den frivola taflan och drager ger na
undan det af nyfikenhet”. Också förebrådde man henne,
att hon sjelf någongång var alltför tydlig, om icke just
”prosaiskt”. Snellmans teckning af henne visar ock,
att, åtminstone i hennes mera framskridna ålder,
intrycket af henne var mera det af en Amazon, än af en
Sappho. ”Euphrosyne”, säger han, ”hyser det mest
manliga och fördomsfria tänkesätt öfver alla lifvets
förhållanden till och med till något intrång för den qvinliga
vekheten. ”En karl är ändock en karl”: är hennes
modiga trosbekännelse. Rik på kunskaper och
erfarenhet, sjelf snillrik och fostrad i en krets af snillrika män,
med djerfva tankar, varm och öppen känsla, är hon ett
sällsynt fenomen bland sitt kön. Hon skulle säkert,
om hon någonsin läste detta, vredgas öfver att se det
förtretliga ordet kön här omnämndt. (Derpå tvifla vi
dock). För min del har jag saknat få af lifvets
njutningar så mycket som den, att få smaka Euphrosynes
goda punsch på Skultuna.” 1).

Öfvergå vi till skaldinnan, så bekänna vi
upprig-tigt, att vi icke så särdeles högt skatta de af
Atterbom framhållna förtjensterna: hennes stora anlag för
poetisk natursymbolik och hennes kärlek till att
uppsöka högsta förklaringsgrunden till alla lifvets gåtor.
Med den poetiska natursymboliken drefs af romantiken
ett mystiskt frimurarspel. Att naturens lif kan
uppfattas som en symbol, en bild af andelifvet, är en
sanning lika gammal som poesien. Till en landskapstafla,

*) Snéllman s. o. s. 54.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free