- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
185

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fogeldikterna lyckas bättre,‘^ty der hade förfian
något mera konkret att hålla sig till. De höra nästan alla
till hennes bästa sånger, i synnerhet är Trasten genom
sin stämningsfullhet en ovanligt vacker dikt; der näst
sätta vi Den gamla Örnen i bur, som är jemt och väl
hållen i en kraftig och gripande ton, men äfven
Lär-Tean, Bofinken och Falken förtjena att ihågkommas,
mest den förstnämnda. Runeberg anmärker, ”att
Euphrosyne vid skildringar, vare sig af naturscener eller
känslor, endast sällan och äfven då inskränkt uppnår den
fria säkerhet i teckning, att hon med några drag kan
frambringa de föreställningar, hon åsyftar att väcka.”
Detta är icke utan sin sanning; men säkert är ock, att
Euphrosyne hade ett öppet öga och ett känsligt sinne
för naturens skönhet. Om detta oaktadt hennes
naturskildringar brista i åskådlighet, så kommer det af
hennes sträfvan att romantiskt idealisera och förklara
naturen; den fick icke vara fullt sig sjelf, den skulle
läggas till rätta för det romantiska ögat. *) Detta så

*) Man läse ”Sommardagen”, ”Höstbetraktelsen”,
”Vintersång”, m. fl. Vi anföra ur ”Nornan” ett ställe, hvarest hon
be-skrifver Minonas gång till hafsstranden.

”Med hemlig bäfvan hör hon stormens gny,

När hafvets svallningar allt högre fly
Mot lodrätt kust, hvars snöbetäckta spetsar
Likt skytorn hvälfva sig i molnens kretsar.

Der brant från brant en dvärgbjörk fästat sig
Med nakna röttei* på den öde stig,

Ormbunken slingrat sina vilda kransar
Kring grottors hvalf, der vattensprånget dansar
I hvirflar ned, hon flyr i månljus qväll
Den kända hålväg opp till klippans häll”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free