Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma något utomordentligt, ett öfverbjudande af den
egna kraften.
Liksom sina läromästare firade Euphrosyne poesien
i sina sånger. Vi hafva ofVan anfört refrängen i
Wilhelms harposlag. I SJcattgräfvaren och brudsmycket
utgöres moralen af denna sentens:
rSång, kärlek i förening
Ar lifvets andemening.*’
Hon försummar heller aldrig att, der det låter sig
göra, prisa sångens gudamagt och den gudaborne
skalden. Fantasi, ett stycke, som Atterbom så högt
beundrade, är en nyromantisk dikt af renaste art,
slutande så:
”Må då ej till templets gårdar
Någonsin ett missljud hinna
Från de fjerran kalla slätter,
Dem man kallar verklighet!
Aldrig hvardagslifvets spira,
Tung som bly, och kall som döden,
Väcke oss ur sångens drömmar
Eller slite hjertats band!”
Oftast besjunger hon dock kärleken, och flertalet
af hennes dikter förherrliga denna passion. De bästa
af dem äro de, som äro egnade hennes Wilhelm, såsom
Jag flyr till dig, Jag blir hos dig, Din kärlek,
Midsommarsdrömmen m. fl. Det ligger en glöd och en
sanning i dessa sånger, som gifva dem ett högt
poetiskt värde.
Mindre lycklig är vår skaldinna, då hon vill följa
Atterbom på hans filosofiskt-poetiska ströfbåg. För det
abstrakta hade Euphrosyne icke mycket sinne. När
Hammarsköld skänkte henne ett af sina filosofiska
arbeten, lofVade hon att läsa det, utan att gäspa, "såvida,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
