- Project Runeberg -  Smärre skrifter / 2 /
198

(1872-1881) [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Februari 1843 en utländsk resa. Den stäldes först till
Köpenhamn, der hon trifdes väl och stannade ’till
slutet af Mars; derefter for hon öfver Hamburg,
Diissel-dorf och Strassburg till Paris, hvarest hon dröjde från
medlet af April till medlet af Juli; hon Återvände
öfver Belgien och gick från Hamburg sjÖledes till
Stockholm. Resan hade på henne ett fördelaktigt inflytande;
af hennes bref ser man huru djupt intresserad hon var
af allt hvad hon såg och hörde; det förekom henne ibland
som om hennes lif nu först- börjat; endast längtan efter
hemmet och de der qvarlemnade störde något hennes
glädje.

Ännu några fridfulla år upplefde Euphrosyne. Men
d. 30 Jan. 1851 bortgick ur lifvet hennes Wilhelm
efter en månads sjukdom. ”För hvad jag lidit och
lider,” skref hon till en kär väninna, som då vistades
i en annan verldsdel, ”har jag inga ord, endast tårar

och en djup, stum klagan i mitt hjerta Allt är

borta för mig, maka och vänner — alla borta och jag1
har ingen utom Gud och mina värnlösa systrar. Allt
folket sörjer och begråter Nybergs bortgång; men han
sjelf är nog lycklig hos Gud, ty hans vandel var så
ren, hans själ så ädel och upphöjd öfver allt, som var
lågsinnadt.... Det är så ödsligt, så hemskt och tomt
i min fordom så trefliga boning, der Wilhelm spridde
glädje omkring sig, och alltid var densamme, den
milde, den saktmodige och rättande mannen, som ej
lät störa sig af småsaker för dagen .... och nu, nu
har jag intet mer att glädja mig åt, intet, intet.” —
Ekonomiska bekymmer bidrogo att göra hennes
ställning ännu sorgligare; men hon erhöll understöd af
hjelpsamma vänner och bekom, till sin innerliga glädje,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:10 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lgsmarre/2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free