Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gestalt, med de nästan idealiskt sköna dragen, var så
utmärkt, att han väckte uppseende hvar helst han
visade sig", talar också sannolikheten för att hans
känslor icke varit obesvarade. Granskar man närmare
dikten Till Selma, finner man, att den innehåller drag,
som häntyda på något ur skaldens egen erfarenhet
hemtadt. Anledningar gifvas äfven till den förmodan,
att den tillbeddas föräldrar icke gerna sett förhållandet
mellan de begge unge fortfara. Den dikt, som afslutar
Selmasångerna, har derom åtminstone något att
förtälja. Den* kallas nu Den enda hyssen, men hette förr
Shiljsmessan och trycktes under denna titel i Abo
tidning år 1801, ungefär halftannat år efter det skalden
trädt i äktenskap med Lilly Koos, som han lärt känna
vid genomresan af Gamla Karleby i början af 1798.
Vi meddela här dikten i den form, hvilken den hade
1801; i sin nuvarande form och med sitt nuvarande
namn är den tryckt första gången 1810.
Skiljsmessan.
Du far då bort och lemnar mig på stranden,
Att stå en bild och blicka efter dig.
Ännu en gång, min Selma, räck mig handen,
Ännu en gång ur hufvan se på mig.
Och se’n farväl! — Se’n får jag aldrig luta
I verlden mer mitt hufvud emot ditt,
Ej mer en tår på dina kinder gjuta,
Och känna tätt ditt hjerta slå vid mitt.
Till slut en kyss! — och jag går nöjd att gråta
I ensamhet och evigt minnas den.
Ja, sjelf din far skall se den och förlåta:
Ty det är allt, hvarom jag ber dig än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
