Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänskap, till dess den slutligen öfvergår i den senare
känslan.1)
Något sjelfupplefvadt spelar sålunda in i
Selma-sångerna; det är det unga hjertats första erfarenheter,
som i dessa idealiserade skildras. Är Selma en
”drömbild”, så hafva dock några af dragen till hennes bild
blifvit hemtade från en qvinna ur skaldens omgifhing,
och anmärkningsvärdt är i detta hänseende, att dikten
till mamsell Tihleman är skrifven året innan de första
Selmasångerna trycktes.
Slutstrofen i ”Skilj smessan”, som förklarar hela
dikten vara en dröm, synes derföre nästan såsom en
den unge äkta mannens ursäkt, icke så mycket inför
sin hustru, som mera inför tidningens publik. Också
bortföll denna strof i 1810 års upplaga; den behöfdes
icke längre.
Utom dessa tre stycken — Till Selma (Sångmön),
Menniskans anlete och Den enda kyssen (Skiljsmessan)
— förekommer i första upplagan af skaldens dikter
(1810) endast en Selmasång: De tre öéhagen, tryckt
*) I den äldsta Selmasången (1793) heter det:
Selma! det var du som sedan
Blef min sångmö och min vän.
Emellertid begagnar denna vänskap i de äldre dikterna,
”Menniskans anlete” och ”De tre behagen”, uttryck, som komma
kärlekens så nära, att man misstänker, det ordet vän här är
synonymt med älskarinna. I Den enda kyssen (1810) ber skalden
om en kyss ”som åt en bror, en vän”; men detta uttryck saknas
i den nio år tidigare Skiljsmessan; afsvalnandet är märkbart.
Uti Fannyj diktad i början af 1820:talet, säger skalden
oför-tydbart, att lian var nöjd att sluta sitt hjerta till Selmas nblott
som vän”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
